Efter en morgontur i ett höstigt Stockholm tillsammans med
P1-morgon hör jag först ett upprörande reportage om ett
vägbygge i Bolivia. Det blir tyngre att andas vid tanken på hur hopplöst allt känns när så starka ekonomiska krafter ställs mot önskemål om en frisk natur, rent vatten och mat i kistan. För mycket mer än så är det egentligen inte många som kräver.
Där jag bor har vi dock fått råd att bli kräsna och den möjligheten tycker jag att vi ska hantera med tillförsikt. I min familj tycker vi att det är viktigt att köpa ekologisk mat som producerats utan att någon annan varelse farit illa. Undrar just om ni hörde mitt vrål när nästa nyhet kom på? Någon har fått för sig att mala ner döda (Eller levde de kanske när kvarnen satt igång? Vad vet jag, folk gör så mycket tokigt nuförtiden.)
grisar, steriliserat sörjan och paketerat det som ekologiskt gödsel. Ergo, likspill på min morot. Seriöst!
Jag stannar och blickar ut över Drevviken. Solen står lågt och det glittrar i de färggranna löven. Idag måste bli den dag då vi börjar förändra. Vi börjar hemma, på tallriken, i garderoben, i samtal med våra nära. Vi tillåter oss att drömma om den värld vi vill leva i. För vissa är det enkelt:
"När jag blir stor flicka, ska jag bli en dinosaurie." /Alvar, 3 år
Himlen är vårt tak och inte ens den sätter stopp för våra drömmar. Pilutta den.
/Nina
